Vad är stolpverk

Stolpverk fungerar som en samlingsterm för olika typer av träkonstruktioner som är byggda efter samma konstruktionsprincip.

Termen stolpverk inkluderar alla träkonstruktioner där den bärande stommen består av fyrkantigt, blockat eller runt timmer av dimensionerna 100x100 mm (4"x4" tum) eller större, och där de inre och yttre belastningarna förs över till grunden via en samverkan mellan stående, liggande och snedställt timmer. (Hjort Lassen, 2014:14)

Stolpverk kan jämställas med den engelskspråkiga övergripande termen, Timber Framing, men i Skandinavien finns det en tradition också av att använda mindre dimensioner än vad som är vanligt inom exempelvis den amerikanska hantverkstraditionen, där man ofta använder 7-8" tums timmer.

Stolpverk kan användas om en historisk konstruktion, men det kan också vara en helt modern byggnad. Det kan handla om både bostadshus, lador, halvöppna garage, växthus med mera, och det kan handla om allt från stora komplexa tak- eller tornkonstruktioner till små halvtak.

Andra vanliga benämningar i Skandinavien är ramverkstimring, korsverk, tømmerrammer, stavverk, reisverk, bindingsværk. Det finns dock många historiska termer för specifika typer av stolpverkskonstruktioner. Termen stolpverk fungerar också som inkluderande för dessa typer av konstruktioner.

Olika typer av stolpverk

Det finns många olika typer av stolpverk, och på grund av alla de regionala variationerna är det svårt att göra en typologisk översikt. Här visas dock en en schematisk översikt över olika typerna av stolpverk:

Detta är den vanliga typen av korsvirke eller bindingsværk, som ofta har fyllnad av tegel eller lerklining, där timret har jämna storlekar och strävorna ofta var böjda. Här visas den med en stickbjälke med genomgående och kilad tapp. På tyska kallas det fachwerk och på engelska half-timbering eller black and white.

Ovan typ kallas på engelska för cruck frame (det finns inte något skandinaviskt ord) där det är de inre böjda stolparna som är crucks, och där det ofta är större dimensioner på de primärt bärande stolparna och bjälkarna.

Den franska typen maison de colombage som också finns i södra England har mycket täta stolpar som har mindre dimension än den bärande ramen. Intressant här är också att syllen är intappad i stolparna och att takkonstruktionen är byggd med en centralt placerad kungstolpe och åsar.

Här visas ett sperreverk eller stavlinehus som är en norsk typ av stolpverk, med den typiska sperrebocken med åsar och korta puter, och där stolparna ofta har mycket korta och o-dymlade tappar på 5/4 tum och där konstruktionen sedan skall hållas ihop av panel- och takbrädor.

Detta är ett norskt grindverk, där det inte används tappar och tapphål, men i huvudsak bladade träförbindningar, och där stolparna kan lutas inåt i en eller två riktningar. Ett grindverk har ingen syll, men de stora och ibland runda eller 8-kantiga stolparna (stavar) står fritt inne i byggnaden där väggen placeras längre ut.

Här är en skiftesverkskonstruktion, eller bulhus eller sleppvegg, där de liggande, meddragna och dymlade väggplanken (skiften/bålarna) fungerar med skivverkan och ersätter de annars vanliga snedsträvorna.

Ett stavverk har stående plank mellan stolparna som oftast är runda och gafflade eller halsade i syll och remstycke. Termen stavverk kan vara lite förvirrande eftersom termen stav används i stället för stolpe på flera ställen i Norge.

Här visas en korsvirkeskonstruktion som är byggd med en mesula, som stolpen som går från syll till nock kallas, och denna variant finns också i skiftesverkskonstruktioner.

Här ses den amerikanska typen av post-and-beam konstruktionen som har stora dimensioner och bara mindre 45-graders snedsträvor. Denna typ har ofta utbytbara delar och träförbindningarna är gjorda med ansats, på engelska "housing".

I stora stenhus måste de invändiga konstruktionerna som till exempel dragerværk räknas med. Dessa är ofta fristående med strävor och bjälkar i två riktningar.

Även jernålderskonstruktionerna med jordgrävda stolpar som egentligen inte har trä-i-trä förbindningar, bör också räknas med som en stolpverkskonstruktion, och det kan jämföras med hur man i Asien än i dag bygger häftiga konstruktioner i bambu.

Träförbindningar

Stolpverkskonstruktionens olika delar samverkar med varandra, och det är i denna samverkan som träförbindningar eller tømmersamlinger kommer in i bilden.

Det finns en stor mängd olika typer av träförbindningar, som kan grupperas på flera sätt. Ett sätt är att prata om: längdförbindningar, tvärförbindningar, hörnförbindningar och korsförbindningar.

Dessa kan vara bladade, kammade, tappade och snedställda, och till exempel här i grindverket är beten halsad ned i stolpen som är hakad in i remmen, och där snedsträvorna är bladade i olika nivåer.

Stolpverk genom tiderna

Stolpverkskonstruktioner har använts över hela världen. Trä är ett lätt material och i statiska konstruktioner verkar det i både tryck och drag, och olika former för stolpverk har utvecklats för att överbrygga stora spännvidder till exempel i tempel, kyrkor och broar.

I stort sett alla takkonstruktioner från före år 1850 är byggda i stolpverksteknik och dessa kan vara mer eller mindre komplexa strukturer, och det är ofta begränsningen från takkonstruktionen som har avgjort hur bred en katedral har kunnat göras. I några av de äldsta kyrkorna i Skandinavien finns den ursprungliga takkonstruktionen kvar, och denna är alltid byggd i stolpverk trots att väggarna är murade.

Stolpverk i dag

Samtidigt finns det en stor potential för att bygga stolpverkskonstruktioner också i dag, där man kan använda historiska förebilder eller gestalta helt nya konstruktionstyper. Mer om detta finns att läsa under rubriken varför bygga i stolpverk.