Ulrik Hjort Lassen om projektet “Konservfabriken”

En lite längre redogörelse ur ett stolpverksperspektiv...

På samma tomt som huset byggdes låg det tidigare en äldre konservfabrik, som var byggd i stolpverksteknik. Kunden hade en önskan om att bygga i stolpverk, som det såg ut i gamla magasinet med synlig stomme invändigt. Arkitekten som han anlitade för projektet, John Helmfridsson, hade viss kunskap om stolpverk och kontaktade en stolpverkskunnig projektledare Mats Anderses, som i sin tur kontaktade mig för att rita och bygga stolpverksstommen.

Jag kom in i ett ganska tidigt skede där jag fortfarande hade möjlighet att påverka konstruktionen och uttrycket interiört i byggnaden.

De yttre ramarna var dock mycket låsta och strikta och arkitekten John Helmfridsson har gjort ett mycket fint arbete med att passa in det nya huset på den gamla konservfabrikens fotavtryck. Detta medförde dock att planen för stolpverksstommen var ur vinkel i ena gaveln, med en långsida på ca 11,5 meter och den andra på 10,5 meter. En rolig och spännande utmaning för en stolpverksbyggare!

Jag gjorde några snabba förslag i en sketchupmodell med bland annat två stolpar i mitten som skulle bära upp de två bärlinorna, ett takstolsförslag med en hängande kungstolpe och ett med saxsparrar.

Strävor eller inte strävor
Varken arkitekt eller kund var så intresserad av stolpar eller strävor i mitten av det stora rummet på bottenplan, och det var en del diskussioner om hur detta skulle kunna lösas.

Det slutade med att vi hittade en lösning genom att kombinera en stolpe och avloppsrör från övervåningen. Avloppet skulle föras ned igenom en ihålig 12x12” stolpe i mitten, som var placerad direkt under en tvärgående bärlina, som sedan skulle bära upp de två längsgående bärlinorna, båda med dimensioner på 7x9”.

Tanken med stolpverksstommen var att den skulle vara helt självbärande, alltså stabil i sig själv utan att använda skivverkan i väggarna.

Efter att ha anlitat en konstruktör från WSP kom vi fram till en lösning för hur konstruktionen skulle stabiliseras med snedsträvor, där vi till och med var tvungna att lägga in ytterligare strävor i gaveln. Konstruktören var inte så erfaren av stolpverkskonstruktioner, men mycket kunnig, öppen och intresserad, så vi hade några bra samtal och diskussioner om de olika lösningarna.

Diskussionen om strävor eller inte med arkitekt och kund gick mycket ut på att inte störa de stora siktlinjerna i huset med strävorna, men där min utgångspunkt som stolpverksbyggare ju är att strävorna (som ofta behövs) tillför den här känslan av stabilitet och trygghet i konstruktionen, då man uppfattar hur konstruktionen fungerar. Att det tillför i stället för att störa!

Ett problem uppstod dock en bit in i projektet när inredningsarkitekten kom på att det skulle muras upp en skorsten i ett av de facken där jag placerat en av de långa strävorna, och denna var vi tvungna att flytta till ett annat fack, där ett fönster då fick anpassas till strävan. Vissa delar som redan var tillverkade fick då göras om.

Saxsparrar och layoutsystem
Det togs beslut om att bygga takkonstruktionen med saxsparrar, som anspelar på takkonstruktionerna i bland annat de norska stavkyrkorna. Det är en mycket stabil konstruktion, som dock kan vara lite svår att få tajta träförbindningar i då de sneda mötena skapar långa snittytor som möter kanten på det motstående timret på båda sidor, och där alla sidorna blir synliga.

Layoutsystemet som jag använde i produktionen var vinkelsystemet (Square rule), där jag gjorde bitritningar för varje del i bygget (se boken - Bygga i stolpverk). Då tillverkar man varje del för sig och behöver inte nödvändigtvis montera ihop delarna före man reser stommen på plats.

Jag beslutade att provmontera alla takstolar med saxsparrar och gavlarna med stolpar, bärlinor och snedsträvor i verkstan. Det gav mig större möjlighet att hålla stor noggrannhet i träförbindningarna och samtidigt få ett mer effektivt montage. Det är en bra känsla att inför montage ute på plats veta att alla takstolarna och gavlarna passar. Det var vid ett av dessa moment som SVT och Husdrömmar kom och filmade oss i verkstaden.

Gavelvägg ur vinkel
De flesta som provat på att bygga stolpverk vet att när de olika delarna möts i vinklar som inte är 90 grader så uppstår en mycket mer komplex påritningssituation.

Det är en utmaning att rita detta i sketchup-modellen, då man är tvungen att arbeta mycket med referenslinjer och vridningar, men där det då blir svårt att få det rätt i mötena. Varje del i en sådan vägg blir unik och därmed behövs det minst en bitritning för varje del i en sådan vägg.

Bitritningarna behöver måttsättas med minst dubbelt så många mått, eftersom de olika vinklarna och tvärsnitten på till exempel stolpar, strävor och sparrar plötsligt inte är desamma som i resten av byggnaden.

Att sedan föra över dessa mått till timret är något helt annat, och det görs enklast genom att använda en stor vinkelgivare och att vara mycket noga med primär och sekundär referenssida när man lägger in måttkedjan.

Att göra denna påritning begriplig för en annan än en själv är då nästa steg. Igenom hela projektet hade jag hjälp av mina kollegor Per Söreke och Kristian Gade Andersen. Vi hade en struktur där jag ritade på de olika delarna, och där de sedan övertar det påritade timret, kontrollmäter efter mina ritningar och sedan hugger och sågar till de olika mötena i timret. Detta fungerade mycket bra, och det gör att jag har koll på alla delar i processen. När jag hinner med i ritandet får jag också möjlighet att hugga och såga själv, vilket ju ofta känns lite roligare.

Stora dimensioner och franska lås
Det var rätt så stora dimensioner i konstruktionen med stolpar och syll i 7x7” och bärlinor på 7x9”. Dessa delar blev tillverkade efter mina ritningar av Mats Anderses och hans kollegor på Tjörn, där bland annat två stycken snedställda franska lås gjordes i de längsgående bärlinorna.

Min verkstad är inte optimal för stora dimensioner. Ladan är från 1756, så ombyggnation är inte möjlig. Allt timmer måste därför bäras/rullas in och runt med handkraft, så det var både av tidsmässiga och logistiska skäl projektet delades upp så.

Mats Anderses var lärare på stolpverkskurserna när jag gick bygghantverksutbildningen i Mariestad 2004, så jag visste att han hade bra koll och bra verktyg, men det är ändå ingen riktigt god känsla att inte personligen ha koll på alla delar innan montage.

Att göra bitritningar som andra ska förstå och använda är svårt. Jag har en del erfarenhet från att hålla stolpverkskurser i Mariestad, där jag har gjort ritningarna till olika projekt genom 10 års tid. Men till exempel alla mått och vinklar på de snedställda franska låsen, som jag själv alltid påritar med mall, var en liten utmaning. Dock var det några mycket fina lås som Staffan Jonsing gjorde, och som tur var passade alla delar bra ihop vid montaget!

Stolpen i mitten
Detta var ju en lösning som jag får erkänna att jag inte riktigt gillade, och inte hade full kontroll över. Mats skulle lösa detta, och tanken var att den skulle tas ned helt färsk och borras ut direkt med ett långt historiskt vattenrörsborr i Dalarna för att undvika sprickbildning.

Detta blev dock inte riktigt som det var tänkt, då borrverktygen visade sig inte vara arbetsdugliga. Det blev nödvändigt att såga upp stolpen, såga ut den och sedan limma ihop den igen. Eftersom stolpen också skulle bära upp den tvärgående bärlinan, men ha ett rör genom mitten, var det nödvändigt att använda två stycken ankarjärn/bandjärn för att hålla ihop bjälkarna igenom stolpen som specialbeställdas av smeden Bertil Pärmsten. Att mittstolpen var färsk och resten av timret torrt (16-18 %) gjorde också att vi var tvungna att räkna på hur mycket den skulle krympa, och fortfarande ha tajta träförbindningar.

Handhyvling och ytbehandling
Lite längre fram i projektet blev det beslutat att alla delar skulle handhyvlas och sedan lutbehandlas för att undvika att det synliga obehandlade timret skulle gulna, vilket fur har en tendens till att göra. Handhyvling är trevligt och ger en mycket fin yta, men att den sedan skulle lutbehandlas var jag lite skeptisk till och jag var rädd att det skulle täcka över hyvelspåren. Det mesta av hyvlingen och hela lutbehandlingen gjorde Mats och hans kollegor innan montage. Dock var det inget vidare att montera upp lutbehandlat timmer, där varje litet fingeravtryck eller fotspår blev tydligt på ytan och man fick konstant försöka vara försiktig.

Montaget - svårt
Det var en mycket svår arbetsplats att montera ihop stommen på. Inklämd mellan två andra huskroppar och med en liten snöstorm som så passande kom där i slutet av november och början på december när vi skulle montera upp stommen.

Hela byggarbetsplatsen hade dock täckts av ett stort ställningstält, som hölls ihop av långa spännband på kors och tvärs genom hela tältet för att hålla för vindlasterna. Där skulle stolpverket in! En liten kran hyrdes in som skulle kunna köras in och runt i byggnaden, men att lyfta upp delarna, snurra runt och få dem på plats under tälttaket med spännband överallt var en utmaning! Att sedan ha ett filmteam där på plats som skulle dokumentera allt var kanske inte optimalt.

Det blev ett litet problem när vi skulle dymla fast syllen, eftersom det hade byggts en betongkant runt hela syllen. Jag brukar nämligen alltid borra och dymla syllen utifrån. För det mesta går det att dymla inifrån också, men just i hörnskarvarna går det inte. Vi var därför tvungna att lyfta upp hela den snedställda väggen tillsammans med syllen för att kunna borra för dymlingen, vilket inte var en optimal situation, och detta kom naturligtvis med på film.

Då jag försökte förklara för producenten att just detta kanske inte skulle tas med i programmet, så blev det ju en helt motsatt verkan, där jag fick förklara vad som hade hänt och varför det blev som det blev. Det kanske hade varit bra att se programmet först innan man blir filmad!

Det är därför med en lite jobbig känsla jag ser fram emot att se programmet! Men allt som allt tycker jag att det blev ett bra projekt och ett mycket lyckat resultat, och det är roligt att stolpverkskonstruktionen får ta så mycket plats i huset.